Rapport från en karaoke-skiva

Lördagens spelning avlöpte lyckligt nog utan några större katastrofer.
Bra drag och publiken verkade nöjd. Fulla människor i grupp är lättroade.
Din blåe korrespondent i verkligheten kunde bland annat notera följande:

• Den där Linus kom insläntrande i replokalen när släpvagnen var nästan färdigpackad. Okej, du är ny, så jag tar det en gång till: samling i replokalen klockan 16 betyder samling i replokalen klockan 16.
• Linus kompenserade sig lite genom att ta med en bonus-råddare när de skulle lasta in dagen efter. Men Jonas och Martin fick, med mentalt stöd av undertecknad, själva tömma släpet. Fredrik och Lars låg troligen i sked och vilade sig någonstans i trakterna kring Hestra.
• Chipspåsar som hängde ner i snören från taket var väl en innovativ idé, men knappast anpassad för smurfar.
• Bastrummemicken fungerade inte. Grabbarna valde att ersätta den med Linus sångmick. Ett klokt val.
• En tjockis gick omkring och kallade Snygg-Lars för Tönt-Lars. Jävla sätt.
• Glenn åt enligt hörsägen 10 korvar med bröd. Det är vid sådana tillfällen man förstår hur han en gång i tiden vägde sisådär dubbelt så mycket som han gör nu.
• Leksaks-Lars höll i en karaoke-tävling. De är inte så dumma de där maskinerna. Om jag köpte en sån skulle jag kunna sparka alla grabbarna, turnera runt med smurfhits på egen hand och bara se pengarna rulla in. Ka-ching!
  

Allt för nu. Nu behöver jag mina 12 timmars nattliga skönhetssömn.

/Rocksmurfen