Dilemmat med repertoaren

Som jag nämnt tidigare håller killarna på att repa in en massa nya låtar. Det är ett tagande och givande, ska jag säga, som resulterar i en osalig mix av rock, pop och schlagers. Allt med måttot: "Det måste gå att dansa till".

Ibland är det dock ett mindre under att de överhuvudtaget kan enas. Fick Lars bestämma låtlistan skulle varannan låt vara Beatles och varannan vara nån möglig gammal hårdrockslåt från 70-talet. Med minst 10 minuter långa gitarrsolon.
Jonas skulle gärna lira Exile on Mainstreet rakt igenom. Hela hans basrigg verkar konstruerad för det ändamålet.
Linus är ju ny så han har haft en ganska låg profil ännu. Men jag känner igen typen. Helt säker på att han vill plocka in vad som helst med Adolphsson och Falk. Samt Bed of Roses med Bon Jovi. Jag tror att Linus gärna hade lirat i Idol-Eriks kompband.

Trumslagar-Fredrik gillar, förutom uniformer och marschmusik, Ted Gärdestad och Bowie. Nu verkar det som han fått igenom några önskningar, så då är väl han nöjd för stunden.
Martin tappar ibland greppet och tjatar då om att spela betydligt mer Springsteen-låtar, men övriga killar i bandet håller honom tillbaka. Han blev dessutom utstirrad av de andra när han föreslog När vindarna viskar mitt namn, av Roger Pontare.

Som du ser, inget lätt recept på en stuvning.
Jag personligen tycker att de skulle spela enbart Kent-låtar, men mig skiter de i.

/Din lille blåe vän i Cyberspace, Rocksmurfen.