Rocksmurfen listar: De 5 smurfigaste julaktiviteterna

Visst är julen en härlig tid, men ibland kan det bli lite drygt att bara växla mellan chokladätande i soffan och köttätande vid vardagsrumsbordet. Rocksmurfen bidrar här med en fem-i-topp-lista över tidsfördriv som kan pigga upp tillvaron även hos den mest julbordsstinna kärnfamilj.

De 5 smurfigaste julaktiviteterna

1. Måla kroppen blå.
2. Fyll grannens brevlåda med risgrynsgröt och sätt i ett sugrör så det ser ut som en ubåt.
3. Bara smurfa på smurfspråket hela smurfen.
4. Raka katten/hunden/hamstern.
5. Kasta pil på Sverigekartan och ta bilen dit.

Så, vad väntar du på? Sätt igång och smurfa och meddela sedan mig hur det gick.

/Listsmurfen

Smurfsson Five

Om ni undrar varför Rocksmurfen inte skriver så mycket nu beror det på att han har varit ledig. Även smurfar behöver vila ibland.

Grabbarna har till synes slutligen enats om att repa den 4:e januari. Då skall de tydligen testa bland annat I want you back med Jackson Five. Det kan landa var som helst mellan succé och karriärsmässigt självmord. Har mycket svårt att se Martin sjunga som en 10-årig Michael Jackson, men Jonas kommer å andra sidan säkert kunna kopiera Jermaines bas-föring riktigt hyggligt.

Hoppas nu bara att killarna inte blivit för feta över jul.
Återkommer med en rapport.

/I´m blue and I´m proud, Rocksmurfen

På allmän begäran: Snygg-Lars

Efter det senaste inlägget om bandets karaktärer är det många (både tjejer och killar) som har hört av sig med särskilt intresse för Lars. Sätter därför på allmän begäran in en bild på bandets sologitarrist, tagen vid en spelning i somras.

Fotografens tonårsdotter tyckte för övrigt att resten av bandet var helt ointressanta, men Lars var ”bara så jäääla snygg!!”. Själv tycker jag egentligen inte att han är så värst snygg, men han är väl i alla fall minst ful i bandet. Funderar ibland på om man skulle byta ut samtliga bandmedlemmar utom Lars. Men han känns å andra sidan inte som en kille att bygga ett band runt.
Vi får se vad som händer.

Rock on, music lovers.

/Rocksmurfen

En sorglig skara

I alla boy-bands har medlemmarna olika, ganska väl utpräglade karaktärer. Detta är ju aldrig någon slump, utan noga uttänkt av skivbolaget för att bandet skall appellera på en så bred publik som möjligt. Alla har möjlighet att hitta sin favorit.

Att Spoonlovers nått framgång är väl först och främst att betrakta som en resultat av utdraget gnetande i kombination med ren tur. Man hade ju önskat att de hade lika tydliga och publikdragande karaktärer som vilket boy-band som helst, men tyvärr är så inte fallet med denna vinterbleka kvintett. Vissa särskiljande egenskaper präglar ändå respektive medlem och jag skulle vilja redovisa dem enligt följande:

• Lars – den snygge. Som yngst i bandet har Lars stort ansvar för att locka tonårstjejerna till spelningarna. Hittills har det gått sådär.
• Martin – den egotrippade. Killen som alltid skall stå i centrum med coolaste mickstativet och ha strålkastarna riktade mot just sig.
• Jonas – spjuvern. Kan verka allvarlig på scen och så, men i replokalen är detta grabben med en räv bakom varje öra. Har smurfsamling. En bra kille.
• Fredrik – glidaren. Jobbar hårt bakom trumskinnen men är trots detta den enda i bandet utan körkort. Vill ha skjuts.
• Linus – den lömske. Ingen person man låter passa sina barn kanske. Men en grabb som har ett farligt uttryck som kan locka de mer spänningssökande fansen.
  

Jag må vara liten och blå. Men läsa människor, det kan jag.

/Rocksmurfen

Alla är så jäkla busy!

Lucia är över och julen närmar sig och alla är så otroligt upptagna hela tiden.
Grabbarna försöker med alla medel att få till en repning innan nyår. Det går sådär. En skall åt norr, en annan åt väst, en tredje skall jobba och vem fan bryr sig om vad övriga skall göra.
Jag försöker snacka med killarna och få dem att fatta att det finns inga genvägar. Jag säger: practice makes perfect, boys. Men de lyssnar inte. Som vanligt.
De kan ju glömma julklappar från mig i år i alla fall.

Ibland skulle man bara vilja stämpla ut från replokalen förste december, ta lilla Lilla Smurfan i handen, ta första bästa flyg till Texas. Där skulle man rida bronco, käka T-bone-steak och skjuta pumphagel från morgon till kväll, och inte återvända förrän våren är tillbaka. Vem behöver en vit jul i det läget?

/Stilla natt, Rocksmurfen

Rocksmurfen rekommenderar Pengabrorsan

Nu när julhandeln är i full gång är det på sin plats med ett julklappstips. I väntan på Spoonlovers nästa släpp finns det ändå en skiva som garanterat får mottagaren maximalt nöjd, nämligen Moneybrother - Pengabrorsan. Köp den, oavsett om presenten är till dig själv, sambon, kusinen eller närmaste smurf. Alla blir glada.

Ett annat säkert kort är vad som helst med Kent.

Varning utfärdas för Smurfhits. Det är bara båg. Det är inte riktiga smurfar som sjunger. Även om det låter svinlikt.

/Din personlige blå Tarzan i musikdjungeln, Rocksmurfen

Rocka röven av kungen?

Igår var det dags för Nobelfest igen.
Inte mycket att hänga i granen egentligen, men Rocksmurfen anar ett potentiellt framtida gig för grabbarna. Det borde dessutom vara välbetalt. Kungen och drottningen skulle säkert uppskatta det, en frisk fläkt liksom. Och det kan ju liksom inte bli värre än de där dansarna från Grand-kabarén som uppträdde igår.
Jag får helt enkelt ta och ringa blå hallen. Om jag berättar att jag också är blå borde saken vara biff.

/Rocksmurfen, tre distpedaler hög

And on lead vocals tonight: Lucia!

Under helgen duggade julborden tätt.
I torsdags var till och med fyra femtedelar av Spoonlovers och åt julbord tillsammans.
Lars var inte bjuden. Vet inte varför, men det handlade förmodligen om någon åldergräns, han är ju inte så gammal. (Sen den där Linus kom med tycker jag mig förresten märka att det har börjat slås in kilar och bildas fraktioner i bandet. Jag tycker det är oroväckande.)

Lucia med tärnor gästade tillställningen och de sjöng stämsång så killarna blev fullständigt gråtmilda.
Fredrik blev så till sig att han delade ut röda rosor till hela följet. Det verkar vara något med kombinationen juletid och gymnasietjejer i vitt som får Fredrik att smälta som en våris.
Senare på kvällen yrade han något om att man kanske skulle ta med dem som permanenta medlemmar i bandet och bara köra julsånger i hela tredje set.
Han är skön Fredrik, men han bör hålla sig i närheten av sitt trumset.

/Din lille blå stjärngosse, Rocksmurfen.

Dilemmat med repertoaren

Som jag nämnt tidigare håller killarna på att repa in en massa nya låtar. Det är ett tagande och givande, ska jag säga, som resulterar i en osalig mix av rock, pop och schlagers. Allt med måttot: "Det måste gå att dansa till".

Ibland är det dock ett mindre under att de överhuvudtaget kan enas. Fick Lars bestämma låtlistan skulle varannan låt vara Beatles och varannan vara nån möglig gammal hårdrockslåt från 70-talet. Med minst 10 minuter långa gitarrsolon.
Jonas skulle gärna lira Exile on Mainstreet rakt igenom. Hela hans basrigg verkar konstruerad för det ändamålet.
Linus är ju ny så han har haft en ganska låg profil ännu. Men jag känner igen typen. Helt säker på att han vill plocka in vad som helst med Adolphsson och Falk. Samt Bed of Roses med Bon Jovi. Jag tror att Linus gärna hade lirat i Idol-Eriks kompband.

Trumslagar-Fredrik gillar, förutom uniformer och marschmusik, Ted Gärdestad och Bowie. Nu verkar det som han fått igenom några önskningar, så då är väl han nöjd för stunden.
Martin tappar ibland greppet och tjatar då om att spela betydligt mer Springsteen-låtar, men övriga killar i bandet håller honom tillbaka. Han blev dessutom utstirrad av de andra när han föreslog När vindarna viskar mitt namn, av Roger Pontare.

Som du ser, inget lätt recept på en stuvning.
Jag personligen tycker att de skulle spela enbart Kent-låtar, men mig skiter de i.

/Din lille blåe vän i Cyberspace, Rocksmurfen.

Ett tappat gig är också ett gig

Jonas meddelar att en halvt inplanerad spelning i maj inte blir av. Budgeten sprack tydligen för brudparet. Personligen misstänker undertecknad att det sprack på Jonas förhandlingsförmåga. Killen har många goda sidor (han är rolig och händig och så) men när det kommer till ekonomi och att promota rockband räcker han inte alltid till.
Sen har jag å andra sidan alltid ansett att vissa av grabbarna är överbetalda, men det är ju min åsikt. Och vem fan lyssnar på en smurf nu för tiden, egentligen?
Men, men, det är långt till maj. Turnéschemat hinner bli fulltecknat tids nog.

Blue is beautiful.

/Rocksmurfen

Ny medlem: Synth-Linus

Efter att ha varit ett renodlat gitarrband har Spoonlovers nu tagit in en keyboardist. Linus Eriksson heter han, mannen som kan trolla fram vilka ljud som helst ur sitt tangentbord. Jag tycker han verkar skum och litar inte riktigt på honom, men killarna i bandet är grymt imponerade. Detta har nu gjort att man går fram med lie i den gamla låtlistan och byter ut förhistoriska gitarrmangel-låtar mot 80-tals-hits av Don Henley och Huey Lewis. Vem vet, snart kanske de till och med plockar in en låt från 90-talet. Allt kan hända.

Jag har ingen bild på Linus, men han har glasögon och är inte helt olik fotot nedan, fast yngre, och med keyboard.

Yours truly, Rocksmurfen.

Spoonbloggers - inte en dag för tidigt

Japp, då tar coverbandet Spoonlovers klivet in i cyberåldern. Det är jag, Rocksmurfen, som kommer vara din insider. Jag är alltid närvarande vid repningar, spelningar och övriga bandaktiviteter, oavsett om grabbarna vill det eller inte (försök hindra en tre äpplen hög person att ta sig in). Således har jag fet trumf på hand när det gäller att ge dig en nyanserad, objektiv och hudnära bild av Spoonlovers förehavanden.

Att någon av grabbarna själva skulle starta en blogg finns inte på kartan. Nivån på deras teknikintresse representeras ganska väl av Jonas basrigg från -69. Men så spelar de mest gubbrock och gamla utdöda schlagers också. Mer om detta senare.

Auf Wiederhören.

/Rocksmurfen